sandrawibergs

Ni kanske vill lära känna mig bättre? Eller veta lite mer om mig?
Jo, jag heter då Sandra, bor i Skåne med min pojkvän och mamma. 

Jag har en underbar pojkvän, Markus, som ni nog kommer få läsa mycket om. Han är min bästa vän och ja mitt allt. Utan han hade jag inte stått här idag, och de kommer ni väl förstå snart med. Den 12 september 2011 blev det han och jag. Så vi har varit tillsammans i mer än 15 månader och det kommer bli så mycket mer.

Jag har två äldre brödrar som bor hos pappa, dock träffar jag dom inte så mycket.
Jag går första året på gymnasiet, vård och omsorg på Consensum, dock har jag missat ungefär hela första terminen då jag hamnade i en ganska svår depression när skolan började. Har haft den i ca 4 år. Det tog tid för mig att berätta för mamma men när jag väl gjorde det så sökte vi hjälp på BUP (Barn och Ungdoms Psykiatrin) och det är nog det bästa valet jag gjort i mitt liv. Jag hade ingen kontroll på mitt liv och jag mådde riktigt riktigt dåligt. Det enda som fick mig glad var Markus och att vi började gymma för att gå ner i vikt och sen bli vältränade, det kommer ni få läsa mycket om också. Efter nästan 3 månaders utredningar och prover så fick jag då en diagnos och det var svår depression. Fick sömntabletter, antidepressiva och samtal hos en psykolog. Nu tar jag bara antidepressiva. Jag har aldrig riktigt varit en person som pratar om mina känslor högt, jag klarar inte det utan skriver hellre eller håller det inom mig.

Jag var "sjukskriven" från skolan ett bra tag och den sista månaden har jag gått 1 lektion om dagen (de fasta lektionerna) har alltså missat ungefär en hel termin, vilket innebär att jag har missat riktigt mycket och jag känner inte riktigt dom i min klass.
Nyligen bestämde jag mig för att sluta gå hos min psykolog då det inte funkade, jag kände mig inte bekväm med det och jag klarade helt enkelt inte av att sitta och prata om känslor och mina problem.. det har jag min mamma och min pojkvän till. 
Jag bestämde även att efter jullovet, ska jag börja gå fullt med klassen igen då det är riktigt tråkigt att bara gå hemma, jag blir ju nästan mer deprimerad av det.

Fick även nyligen reda på att prover visade att jag hade brist på B-12 vitaminer som finns i kött,fisk och mjölk t.ex. Det kan göra så att man blir nedstämd och trött. Detta är antagligen en stor grund till varför jag är deprimerad, dock är denna utredningen inte riktigt klar så jag vet inte om jag ska få mediciner för det eller hur det kommer bli. Det kan ju stämma ganska bra då jag aldrig dricker mjölk (dock har mamma börjat tvinga i mig det nu :( och jag hatar verkligen fisk och kött är jag inte särskilt glad för.
Pga medicinen och min pojkvän + mamma så mår jag mycket mycket bättre nu, dock inte helt bra ännu men det tar sin lilla tid. Det bästa med denna "sjukdomen" är att den inte varar föralltid, som min läkare och psykolog brukar säga.
Jag är även före detta fotbollsspelare, och när jag kommit i form igen med hjälp av gymmet ska jag börja igen.

På fritiden gör jag inte så mycket mer än att vara med min pojkvän och gymma.. har ju tappat all kontakt med mina gamla vänner.. dock kommer det bli bättre när jag börjar skolan igen så jag kan börja umgås med mina nya vänner.

 

Har ni några frågor eller liknande så är det bara att kommentera eller maila mig, så svarar jag så bra jag kan. 
Vissa av er kommer säkert tycka jag är uppmärksamhetssökande eller liknande, men nej det är jag verkligen inte, vill bara ni ska veta ifall uppdateringen inte blir så bra, men varför ska jag hålla de inom mig egentligen? jag skäms inte direkt, men är heller inte stolt. Men det är en stor del av mitt liv och hade jag inte berättat och kanske skrivit något litet så hade folk säkert frågat mer om det. Undrar ni något mer eller så är det som sagt bara att fråga, va inte rädda jag är ganska öppen om allt och jag tar inte illa upp! 
Om någon kommenterar dumt eller liknande tas dom bort direkt, haters gonna hate ;)